Hur Pedersöre sång- och musikförbund r.f. blev till
Sång- och musiklivet i Pedersörebygden i början av seklet:
1923-1948.
Sången och musiken har gamla anor i Pedersörebygden, som fostrat ej allenast goda sångare och spelmän utan även en central gestalt inom den finlandssvenska musikrörelsen – musikkritikern, kapellmästaren och kompositören Alfred Anderssèn.
Bland de första gångerna man påträffar någon sångkör från denna bygd som deltagare i någon större sångfest är sångfesten år 1907 i Åggelby i Helsingfors, där Jakobstads Sångförening, Pedersöre Sångartrupp och Västra Pedersö sångkör (numera Hembygdens Vänners sångkör) deltog. Här deltog även Jakobstads hornkapell. Modersmålets sång sjöngs för första gången allmänt på denna sångfest. Johan Hagfors hade tillägnat sången Akademiska Sångföreningen och överräckt noterna på sångfesten som ordnats av Svenska Folkskolans Vänner i Åbo år 1897. Västra Pedersö Sångkör var med också på den sångfesten.
Den 3 juni 1921 kallade Pedersöre lantmannagille, ungdomsföreningen Hembygdens Vänner och Sångens Vänner bygdens folk till kulturfest vid Lannäslunds historiska minnesplats. Det var ju självklart att sången skulle bilda ett viktigt avsnitt i programmet. Kallelsen hörsammades av 11 körer med närmare 300 sångare och 2000 åhörare. Sångerna framfördes under Evert Ekroths säkra ledning. Följande kulturfest hölls den 1 juli 1923 på samma plats och den lockade 4000 åhörare från Karleby i norr till Vasa i söder. Vid festen 1923 deltog bl.a. Paul Holm för första gången som dirigent vid en större sångarsamling. Viktor Sund bidrog med en festprolog medan Alfred Andersén hade komponerat tre sånger. Genom kulturfesterna spreds intresset för körsång ut till bygderna och sångkörer växte upp som svampar ur jorden.
Under de kommande kulturfesterna som ordnades i Pedersörebygden, framstod allt klarare behovet av ett skilt sångförbund som skulle ta sig an körsångens förkovran i bygderna genom att anordna instruktionstillfällen för dirigenter och hålla lokala sångfester. Utifrån detta behov bildades år 1926 Norra Svenska Österbottens Sång- och Musikförbund, till vilket hela Pedersörebygden genast anslöt sig, likaså Kronoby och en del av Nykarlebynejden. Förbundets första uppgift blev att ordna en sångfest som även denna gång förlades till Lannäslund. Till huvuddirigent lyckades man få Alfred Anderssén, medan Paul Holm och Aug. Anderssén fungerade som vicedirigenter. I festen deltog 520 sångare från 11 körer.
Då tanken på ett gemensamt sång- och musikförbund för de nordliga bygderna i svenska Österbotten inte kunde genomföras, utan såväl Karleby- som Nykarlebynejden bildat egna förbund, beslöts vid ett möte den 23 maj 1928 att ändra namnet på Norra Svenska Österbottens Sång- och Musikförbund till Pedersörebygdens Sång- och musikförbund. I enlighet med tidigare beslut hölls den första sångfesten i Jakobstad den 7 och 8 juli 1928.
Huvuddirigent var Alfred Anderssén och vicedirigent Paul Holm. Erik Nygren, Ivar Lunabba och T Ellilä, dirigerade orkestrarna.
På förslag från Finlands Svenska Sång- och musikförbund hölls förbundets stora sångfest i Jakobstad sommaren 1937. Festdirigenter var Paul Holm och Ivar Lunabba.
Kriget avbröt verksamheten helt eller delvist under åren 1939-1945.
Sedan fred slutits och våra gossar återbördats till hembygden, samlades förbundets sångare och spelmän till en sångfest den 8 juli 1945 vid Gamla hamn.
De tre som i början av seklet i kortare och längre perioder styrde förbundet var Emil Forsander, Valter Österberg och Knut Hoffstedt.
Ett förbunds främsta uppgift är att samla sångare och musiker under sångarfanan samt genom lokala sångfester och övningar höja sångfärdighet och musikalisk smak. Till detta krävs goda dirigenter och instruktörer, i tonsättaren Alfred Anderssén samt förbundsdirigenterna Paul Holm och Ivar Lunabba har förbundet haft sådana.
Benita Nyström