Svenskan Stärker Finland

28.09.2013 kl. 21:49
Artikeln är en förkortad version av det festtal som Lipponen höll vid den finlandssvenska sång- och musikfesten i Åbo 12.6.2011 text: Paavo Lipponen, Vasabladet 17.06.2011

  Vilken fantastisk sång- och musikfest, ett levande exempel på svenskhetens vitalitet i Finland! Den finlandssvenska kulturen har den särskilda karaktären att kunna ordna trevliga tillställningar med humor och stil, vare sig det är fråga om musik, sport eller andra typer av evenemang. Stafettkarnevalen utgör ett annat exempel på stor livsglädje bland finlandssvensk ungdom — jag blir så glad när jag tittar på TV-sändningen!
   Den första finlandssvenska sång- och musikfesten ordnades år 1891! Förbundets omfattande verksamhet täcker musik från klassiskt till rock. Vi blir alla lyckligare då vi  sjunger tillsammans och spelar olika instrument. I Finland med musikskolor där alla kan delta, förmår vi kanske bäst i världen ge människorna möjligheter att förverkliga sig  och visa sin talang genom musik.

   Det finns cirka 300 000 medborgare i Finland som talar svenska som modrsmål och ytterligare 60 000 svenskspråkiga finländare i Sverige. men det finns flera gånger mer finskspråkiga, som har rötter i Svenskfinland. Jag är en av dem; Mina rötter går till Pojo, Österbotten och Åland, och även till Sverige. dessutom är min äldsta dotter i Härnösand, Sverige, och är gift med en svensk Bosse, en fin karl!
   Helt genetiskt innebär detta tillstånd stora fördelar för den finländska nationen. Annars löper vi risken att bli isolerade och därigenom förlora vitaliteten hos befolkningen. En sådan isolering kan lätt också bli kulturell.

   Det är oroväckande att det svenska språket och svenskheten har blivit föremål för populistiska, rent av högerextremistiska attacker. Olika typer av påhopp mot svensktalande personer har även inträffat i vardagslivet. Det tycks på något sätt ha blivit acceptabelt i och med den allmänna politiska utvecklingen.
   I Finland råder i dessa dagar tyvärr en allmän historielöshet. En brist på kännedom om och förståelse för varifrån vi kommer som en nation, varifrån vi har ärvt det tradition som har givit oss förutsättningar för vår otroliga framgångshistoria.
   Det var helt avgörande att det så kallade Östlandet blev en del av Sverige sedan 1100-talet. Vi fick den västerländska kulturen och undvek en sorglig historia som vi skulle ha fått om vi blivit en del av det feodala Ryssland eller Östeuropa. Ännu i dag lider de baltiska och centraleuropeiska länderna av det feodala arvet, av att ha varit ekonomiskt och politiskt eftersatta under århundraden.
   Som ett autonomt storfurstendöme i det ryska imperiet sedan 1800-talet fick befolkningen i Finland möjligheten att bli en nation. Den första som föreslog detta var en rikssvensk professor, Israel HWasser. De första stora personligheterna som främjade idén om nationen var svenskspråkiga finländare som Johan Ludvig Runeberg.
    Vid alla avgörande skeden i vår historia sedan 1800-talet, i kampen om självständighet, i kampen om demokratin under mellankrigstiden och i försvaret  av självständigheten mot totalitär imperialism har finlandssvenska personligheter spelat en central roll med C.G.E. Mannerheim som den mest uppskattade personen i vår historia.
 
Den nuvarande populistiska trenden har avslöjat en överraskande brist på självförtroende hos den finskspråkiga befolkningen. man bör inte underskatta och förenkla detta fenomen. Det har en social bakgrund i arbetslöshet, fattigdom
 och den allmänna osäkerheten om framtiden. Det är dessa problem vi borde lösa för att kunna stoppa den populismen som kan leda Finland in i en återvändsgränd.
   Populism betyder att man presenterar enkla lösninar till komplexa problem. Vi har erfarenhet av detta fenomen i Europas historia. Det enklaste är att söka syndabockar i folkgrupper som kan stämplas som annorlunda och främmande. Därmed vilseleder vissa politiker väljare att tro till exempel att vi skulle må bättre i ett enspråkigt land.
   "Pure jenkki" brukade man säga då man apade efter den amerikanska kulturen. Blir det nu dags för "Pure Finland"?
  Jag vågar fråga; Varför skickade arbetarfamiljer och bondehus sina barn till folkskolan på slutet av 1800-talet? Var det inte för att barnen skulle få utbildning, bli civiliserade? Arbetarrörelsen var från början en bildningsrörelse. I dag är vi stolta över våra Pisa-ungdomar. Så arför har dåligt språkbruk, våld och fördomar mot annorlunda människor blivit så acceptabelt?

    Då det gäller den finlandssvenska befolkningen, så anser jag att det är dags för majoriteten av den finskspråkiga befolkningen att sluta tiga. det var chockerande att se på TV hur finlandssvenskar och högerextremistiska demonstranter drabbade samman framför riksdagen. Om svenskheten lämnas ensam att försvara sig, börjar det också bli onödiga inre konflikter hos de svenskspråkiga.
   Vi har stora förväntningar på den kommande regeringen, att den tar i tu med dessa existensiella problem. Alla finskspråkiga barn bör lära sig svenska, annars kan de inte förstå vår historia och vår identitets ursprung. Valbar svenska skulle oundvikligen leda till en dramatisk minskning av studirer i svenskan, samma fenomen som vi har i språkstudier i allmänhet.
   Valbar svenska skulle också leda till större sociala och regionala skillnader. Utan någon förmåga i det svenska språket blir ungdomarnas ställning sämre på den nationella och nordiska arbets- och studiemarknaden.
   Problemen i svenskundetrvisning i skolorna bör inte underskattas. Det behövs pedagogisk förnyelse, nya metoder så att barnen lär sig kommunicera på svenska. Och för de barn, som lider av allmän ovilja att gå i skola, är det ingen lösning att slippa studera svenska. Vi bör ta ungdomarnas allmänna situation på fullt allvar.

   Finland är det bästa landet i världen som det är, som ett land med en historia vi kan vara stolta över. Vi ligger i världstoppen i alla avseenden. Till detta har alla folkgrupper bidragit, de svenkspråkiga mer än sin andel av befolkningen. Tvåspråkighet utgör ett trumfkort för Finland i dagens värld där mångkulturalism är en fördel.
   Men det hnadlar om mer än detta. Tvåspråkigheten, allt det positiva som tryggar svenskhetens framtid i Finland, stöder också vår identitet som finländare, ger oss alla en känsla av att vår nation är någonting unikt i världen.